Ytterligare ett händelserikt år har passerat. Det har inte varit i närheten så dramatiskt som de senaste åren vi haft med bland annat en välbekant pandemi – men inte helt utan saker som man höjer lite på ögonbrynen åt.

Läkemedelsverket – en ”kär” långbänk

Som vi alla känner till har vi en skyldighet att registrera vår verksamhet till Läkemedelsverket för den ”blygsamma” årsavgiften på 30 000 kronor. Anledningen till detta är utökat antal inspektioner vilket har resulterat i fler anställda inspektörer. Jag tror inte någon seriös tekniker har något emot en hårdare kontroll för att städa undan oseriösa aktörer, men frågan om det är rimligt att ett enpersonslabb ska betala samma avgift som en stor kedja är väl befogad.

Självklart kommer labb som avslutar sin registrering i och med den lite galna höjningen från 2 500 kronor till 30 000 kronor att vara i fokus. De kommer säkert att fångas upp om de fortfarande är verksamma, men hur fångar man upp labben som aldrig varit registrerade? De riskerar att helt gå under radarn. Visserligen skärps även kraven från Försäkringskassan så att man inte godkänner stöd där oregistrerade labb varit inblandande, men räcker det? I en förlängning säkert, men på kort sikt riskerar man att vissa chansar och kör på samtidigt som en del tandläkare kanske inte känner till förutsättningarna. Vet alla om vilket ansvar de har att kolla upp sitt labb? 

Vad är egentligen registreringen värd för vårdkvaliteten om vem som helst utan någon som helst kontroll kan registrera sin verksamhet, betala in avgiften och därav vara berättigad att leverera ersättningsbar protetik? Alla tandläkare borde självklart, förutom registrering, kräva någon typ av certifiering av sina tekniker för att checka av rätt boxar.

Jag kan väl också tycka att tanken på en tillståndsprövning likt den som är beslutad för tandläkare låter intressant för att vara lite proaktiv. Den ska tydligen kosta samma som vår registrering.

Marknaden?

Hur har vi egentligen påverkats av lågkonjunkturen? Därom tvistar uppenbarligen de lärda. Vissa påstår att det har varit en dramatisk generell nedgång – andra menar att det varierar. Många labb har det kämpigt medan några inte tror den påverkat alls. Det jag hör från våra kunder är också mycket olika, där storstadstandläkare upplever lågkonjunkturen mer än de från övriga landet.

Jag har även hört en del förklaringar till en eventuell nedgång som jag har lite svårt att köpa. Som att det har blivit lättare att skicka utomlands med ett digitalt flöde. Visserligen är det enkelt att trycka på en knapp, men skillnaden mellan att skicka utomlands och inom landet har aldrig varit särskilt stor rent praktiskt. Vi upplever att kommunikationen har ökat ordentligt med det digitala flödet eftersom det är så smidigt. Det skulle tvärtom kunna vara en fördel för svenska tekniker.

Inflationen tillsammans med valutautvecklingen har såklart drabbat alla, utan undantag, och våra inköp har blivit dyrare. Men tittar man på vår kostnadsmassa så har inte den största posten, löner, påverkats i samma grad. Jämförelsevis bör nog importerade arbeten ha drabbats i klart högre utsträckning då växelkursen påverkar hela och inte bara delar av kostnaden. Dessutom ligger inflationen i Kina på gränsen till deflation vilket har påverkat deras export i allmänhet då priserna ökat ordentligt.

Det ska bli otroligt spännande att se hur 2024 kommer utveckla sig – ett nytt år med nya möjligheter.